Undvik dessa ord
 
Tillbaka till Yrkesspråk?
 

faktakunskap >>>

Kommentar till Peter Fredrikssons DN-artikel om faktakunskaper

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson bemöter 19 juni i en DN-artikel den omfattande kritik som under senare tid har framförts mot läroplanen, dess kursplaner och kunskapskrav. En bakomliggande orsak till de påtalade svagheterna är bristfällig kunskapsanalys och Fredriksson försöker bringa klarhet – dock med tveksamt resultat.

En analys av begrepp kan inte bli bättre och mer klargörande än vad ens språkliga redskap tillåter – man är instängd i språket och dess ord och begrepp; om ens analysredskap är luddiga kommer också analysen att bli oklar. Jag menar att Gregory Batesons definition ”(en bit) information är en skillnad som gör skillnad” är en både adekvat och fruktbar teoretisk utgångspunkt för tänkande om kunskap såväl som för läroplaner; med denna definition kan vi skärpa tänkandet.

Utifrån denna definition kan följande resonemang föras. När en skillnad gör en skillnad kan detta resultera i en bestående förändring – i ett minne. Detta minne kan i sin tur göra skillnad vid senare tillfälle – det kan göra skillnad om man minns en viss sak, eller ej. Det är så våra dataprogram fungerar: valet av tangenter som vi trycker ner ger skilda strängar av ettor och nollor – skillnaderna i dessa kodsträngar ligger till grund för IT, den digitala informationsbehandlingen. På motsvarande sätt har vi lärt oss utnyttja våra nervsystem och sinnesorgan – syn- och hörselintryck kan göra skillnad – liksom våra kroppar och handlingar. Bokstävernas form gör skillnad, liksom språkljuden. En rynkad panna kan göra skillnad, liksom ett leende. Elever kan se den rynkade pannan eller leendet och minnas dem – och deras minnen kan senare göra skillnad för hur de i sin tur beter sig.

En elev kan upptäcka att den rynkade pannan ingår i ett mönster: läraren talar och en elev börjar prata och då rynkas lärarens panna – och eleven kan minnas både pratet och pannan. Mönstret kan innebära att det finns en relation mellan elevernas prat och lärarens rynkade panna: elevernas prat gör skillnad på lärarens panna. Eleven kan minnas mönstret – dvs. inte bara kamraternas prat och lärarens panna utan också relationen mellan dessa minnen: det är pratet som gör skillnad. Detta synsätt innebär att arbetsro i skolan blir en informationsproblematik – och detta gäller också själva undervisningen.

Fredriksson skriver ”Kunskap är inget entydigt begrepp” – och så är det om man inte definierar det, ger det en entydig innebörd. Men utifrån informationsperspektivet kan vi definiera: kunskap är minnen och relationer som ger förmåga att göra skillnad på ett meningsfullt sätt. Eleven som har upptäckt och minns relationen mellan elevers prat och lärarens rynkade panna kan avstå från att prata när läraren instruerar – och detta är meningsfullt eftersom hen då inte uppträder störande. 

Fredriksson skriver vidare att ”(k)unskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet”. När vi talar om fakta handlar det om minnen; förståelse handlar om relationer mellan minnen, hur saker och ting hänger ihop; färdigheter handlar om att kunna göra skillnad på meningsfulla sätt och förtrogenhet om att veta när och hur saker och ting gör skillnad i ett visst sammanhang. Han fortsätter ” – som förutsätter och samspelar med varandra.” Samspelet handlar om relationerna och om att minnen kan göra skillnad – både de minnen man har och de minnen man får till följd av sina handlingar.

Med detta perspektiv på kunskap blir det lätt att förklara Fredrikssons konstateranden om faktakunskaper och förståelse. ”Faktakunskaper utan någon form av förståelse har begränsat värde” – förståelsen innebär att det finns relationer mellan olika minnen, att de bildar ett mönster – utan relationer, inget sammanhang, ingen förståelse. ”Förståelse utan faktakunskaper är en ren omöjlighet” – förståelse handlar om relationer mellan minnen – saknas minnen uteblir naturligtvis också relationerna.

Slutligen en reflektion över uttrycket ”faktakunskap”. Ordet fakta är plural av faktum, som kommer av latinets ord för göra: facere. Utifrån vårt perspektiv handlar ett faktum om att göra någonting speciellt, nämligen att någonting har gjort skillnad eller kan göra skillnad. ”Faktakunskap” skulle då vara minnen av fakta – av sådant som har gjort och kan göra skillnad. Sådana minnen kan naturligtvis vara av stort praktiskt värde – det handlar ju om att känna till den verklighet vi lever i och måste lära oss samspela med. Men somlig av den ”faktakunskap” som skolan har förmedlat – gett oss minnen av – kan sakna relationer till våra egna liv och livssammanhang och blir då definitionsmässigt inte kunskap – de bidrar inte till att vi kan göra skillnad på meningsfulla sätt.

Samtidigt ger vår definition av minne och kunskap en vidare innebörd till ”faktakunskap”. Mina gener är minnen – bestående skillnader till följd av sådant som hänt. Att jag kan gå visar att jag har minnen från när jag lärde mig gå – men trots att alla mina försök och misslyckanden sakligt sett är att betrakta som fakta skulle kännedom om dem inte ses som ”faktakunskaper”. Samtidigt är det inte självklart vad som är fakta – de tyska nazisterna kallade somliga kategorier av människor för ohyra och med denna ”faktakunskap” blev det logiskt att försöka utrota dem; nazisternas verklighetsuppfattning gjorde dödsfabrikerna meningsfulla.

I läroplanen används också ordet ”förmåga” vars stam –måga är släkt med makt. Med vårt perspektiv innebär förmåga att kunna göra skillnad på ett meningsfullt sätt och denna förmåga innebär makt; detta ger uttrycket ”kunskap är makt” en konkret innebörd. Samtidigt visar nazistexemplet att faktabegreppet är förrädiskt i kunskapssammanhang och att det är bättre att tala om minnen. Det kan i framtiden göra skillnad vilka minnen vi ger våra elever i skolan eftersom dessa bildar grunden för framtida förmågor – och maktutövning. Minnen av de värden som kommer till uttryck under skoldagen kan bli avgörande för hur samhället utvecklas.

Alternativ till ordet ”faktakunskaper”: se minneskunskaper under Yrkesspråk/Kandidatord >>>


information
>>>

Information är inte ett kandidatord till lärares yrkesspråk och bör därför undvikas.

Att vara lärare innebär att hantera kaos och oförutsägbarhet och ett ord som informera kan ge ett falskt intryck av ordning och kontroll, dvs. det kan ge en felaktig verklighetsuppfattning. Skälet till att förkasta information som ett lämpligt ord för lärare har med osäkerhet att göra – man kan som lärare inte lita på information; även om man har informerat betyder inte detta att de/n man har informerat har blivit informerad, dvs. har fått kunskap.

Detta trenätsperspektiv på information bygger på Gregory Batesons definition av information: (en bit) information är en skillnad som gör en skillnad, och det är den definitionen som klargör varför information inte är ett kandidatord utan bör undvikas.

Ordet ”gör” i definitionen är presens, det säger vad som händer i nuet. Men lärares uppgift är inte att i nu-tid referera vad som händer i klassrummet och i elevernas huvuden, utan att planera för vad som ska hända där; lärares teorier-i-användning handlar inte om presens utan först om futurum och sedan om imperfektum/preterium, dvs. om det som först ska hända och det som sedan har hänt.

I efterhand kan läraren konstatera att ”jag berättade” men kan aldrig veta med säkerhet i vilken utsträckning som eleverna/föräldrarna förstod, dvs. om de faktiskt blev informerade – om skillnaderna i ens tal gjorde just de skillnader som var avsedda.

Trenätskans ”ledande faktor” är bättre anpassat än till lärares arbetssituation än ”information”: en ledande faktor är någonting som KAN göra skillnad. Det kan göra skillnad att jag berättar om detta; varje ord är en ledande faktor, den kan göra skillnad, så därför måste jag ”väga mina ord på guldvåg”. Men för att veta om mina ord har gjort skillnad behöver jag återkoppling, jag behöver få höra om de som lyssnat också har förstått, om orden har gjort skillnad på det sätt som var tänkt.

Det sägs ibland att det är svårt att informera, och detta speglar insikten att informerande inte kan handla om ordning och förutsägbarhet. >>>


styrning >>>

Ordet styrning är olämpligt i skolsammanhang eftersom det ger en felaktig bild av verkligheten: man kan inte styra skolan vare sig i dess helhet, eller i dess delar som enskilda skolenheter, lärare, skolklasser, elever eller lärande.

Ordet styrning innebär dels att det finns en viss bestämd riktning, dels att man på ett målmedvetet kan föra någonting i denna riktning. Ordet styrning har med styre att göra. Cyklar låter sig styras och detta med stor målmedvetenhet och precision.

Även ordet ledning handlar om att föra någonting i en viss riktning. Men det finns också en skillnad mellan att styra och att leda och det har med ordning och kontroll att göra. Styrning innebär mer ordning än vad ledning gör, och tvärtom, ledning innebär mer frihet än vad styrning gör.

En turistbuss med chaufför, guide och deltagare kan tjäna som illustration till denna skillnad: busschauffören kan och måste kunna styra bussen till utflyktsmålet och under färden råder ordning: var sak på sin plats; chauffören kan hela tiden bestämma hur fort kolvarna ska röra sig i motorn och i vilken riktning framhjulen ska rulla. Men då bussen stannar och turisterna väller ut uppstår kaos, oordning och oförutsägbarhet. Guidens uppgift är nu att leda gruppen under sightseeingturen, men även om alla går mot samma mål rör sig var och en av turisterna på sitt sätt, beroende på ork och intresse – man går närmare för att se bättre, man stannar till, gör sällskap, kommer efter, skyndar ifatt; att hålla ihop och föra gruppen i rätt riktning kräver ledarskap av guiden.

De som drar upp de stora riktlinjerna för skolan brukar tala om ”styrkedjan” som ska ge staten makt över processerna ute i skolorna. Men eftersom detta ord inte stämmer överens med somliga förutsättningar i form av kaos och frihet, kommer denna maktambition att visa sig fåfäng – skolan är en verksamhet som inte låter sig styras, utan som kräver ledarskap. Bilden av skolan som en grupp turister som leds runt på sightseeing är mer relevant än skolan som en buss som låter sig styras. >>>